Varför börja blogga?

”A: Jag hör inte till dem som tänker med pennan i högsta hugg; och än mindre till dem som rentav ger sina lidelser fria tyglar så snart de satt sig till rätta i skrivstolen, öppnat bläckhornet och börjat stirra på papperet. Allt skrivande irriterar mig eller får mig att skämmas; att skriva är för mig ett nödvändigt ont – det bjuder mig emot att tala om det i liknelser.
B: Men varför skriver du då?
A: Ja, käre vän, oss emellan sagt: jag har hittills inte kommit på något annat sätt att bli av med mina tankar.
B: Och varför vill du bli av med dem?
A: Varför jag vill det? Vill jag det strängt taget? Jag måste –
B: Det räcker! Det räcker!”
(Friedrich Nietzsche, Den glada vetenskapen – Andra boken, 93 stycket enligt 1882års upplaga)

Så varför måste jag skriva av mig? Kanske kan det vara för att jag har sanslöst mycket tid att göra av med sedan jag slutade röka den 18 februari, kanske för att jag har ett behov av att få sprida min syn på världen och få kommentarer på denna, eller enbart för att jag förslappat mitt skrivande under flera år nu fast jag verkligen älskar att skriva. Fast detta vore bara små argument inför hela sanningen…

Jag är just nu så fylld med negativitet att det känns som jag håller på att drunkna i den avföring mina tankar för tillfället är. En avföring av det piss och skit som kan vara min vardag, av den galla jag spyr på världen och de tårar jag och mina nära spiller. Jag måste få komma upp till ytan och väl uppe måste jag kunna få andas. Därför skriver jag… för att ha lungorna redo att ta ett djupt andetag när chansen ges, och inte ständigt gå omkring och blåsa ut luft genom tom beklagan helt utan resultat.

Där av har jag slutligen bestämt mig för att kasta mig in i denna fluga som kallas blogging. Jag är inte fullt säker på att jag kommer gilla det än. Att ständigt behöva tänka på vem jag skriver om och att inte ringakta denne eller på något sätt förtala någon är inte mig för vana. När jag skriver av mig gör jag det för min skull främst, och sällan få någon överhuvudtaget läsa vad som stått innan det raderas eller kastas. Men jag ska göra mitt bästa i att använda opersonliga alias på folk, tala om situationer mer generellt än just i sitt presens och försöka kasta in mycket tankar kring allt och inget som bara behöver renas ur min skalle.

Mycket nöje till den som finner nöje i att läsa det jag skriver!