Värktabletter verkningslösa i längden

Jag har en ofantlig huvudvärk just nu, precis hemkommen från jobbet och har slagit mig ned vid datorn. De allra flesta hade vid ett sådant här påpekande sagt ”Men ta en värktablett då” varpå jag bara hade blängt på dem till svars. Jag använder inte sådan skit!

Orsaken till mitt stora ogillande av värktabletter, och även andra temporära mediciner, har sin begynnelse i tre olika trådar som flätar sig samman till ett tjockt rep av avsky. Nu ska vi inte utropa all medicin som ondskefull, många mediciner gör underverk och utan dem hade vi inte kunnat bli friska. Dessa mediciner hyllar jag tvärt om vetenskapen för.

Den första tråden till de temporärt lindrande medicinerna har sin simpla grund i att någon som stod mig väldigt varmt om hjärtat bragde sig själv om livet med hjälp av mediciner. Det tog lång tid innan jag fick reda på sanningen om detta, så när den väl uppdagades slog jag bakut mot alla dessa läkemedel.

Den andra tråden baserar sig på hur jag sett värktabletter påverka folk i samhället. Jag har haft vänner som varit mer eller mindre beroende av värktabletter. För varje generation som går verkar astma och allergier bara öka, och det finns mindre och mindre vi kan göra åt det. Förutom att trycka i de drabbade än mer medicin. Så om följden av medicin blir att vi blir klena, då är det verkligen temporärt lindrande mediciner.

Den tredje tråden, och den mest personliga av dem alla, är inte likt de andra två som baserar sig på andra människor utan rent baserad på mig själv. När jag har huvudvärk och slänger i mig en värktablett så försvinner smärtan, men inte problemet! Folk tar ofta genvägen med medicin istället för att fråga sig var ligger problemet? Kanske har jag bara druckit för lite, kanske ätit dåligt. Är det något som bekymrar mig väldigt mycket just nu, eller beror det på något så löjligt som att jag suttit med knogen in i tinningen för länge? Jag föredrar att söka källan till min smärta och arbeta med den istället för att slänga en tablett i munnen och hoppas det hjälper.

Den eftertänksamme bör kunna se mer än bara värktabletter i den tredje tråden. Det är inte bara samhällets missbruk av värktabletter jag kritiserar, utan i allra högsta grad även psykvården. Istället för att ge proper terapi för de som behöver det trycker man i dem piller efter piller, ökar dosen i hopp om att man successivt ska kunna, inte sluta, utan hålla en jämn dos som inte behöver ökas…

Temporärt lindrande mediciner kommer aldrig att ge något annat än ett behov efter starkare temporära mediciner. Att behandla och läka en skada tar tid, men väl läkt är den ett avslutat kapitel. Likaså är mina tankar kring det här!