Varför så arg? 2.0

Jag vill börja med att säga att allt jag skriver inte läggs upp här. Vissa saker censurerar jag själv, men det är ändå skönt att få skriva ut det, och ibland komma till insikt om sig själv. Jag skulle skriva ett inlägg om att jag ständigt är irriterad och rent av arg nu för tiden, och ville att detta skulle bli som en ursäkt till de som råkat hamna i korselden. Istället blev det ett aggressivt påhopp mot just de som jag skulle be om ursäkt. Därav ska jag försöka igen, i hopp om att nå en kompromiss.

Låt mig börja med att erkänna den rent hatiska känslan som sakta det senaste halvåret börjat bubbla upp inom mig. Inte bara det vanliga föraktet mot människor som inte kan uppföra sig, startar krig och så vidare, utan en konstant ilska mot alla som kommit i min närhet. Till en början var det bara något jag själv märkte av, men med tiden så började även folk runt mig märka av en förändring.

Förr var det ett skämt bland mina vänner att jag hade blivit arg: ”Trrr arg? Går det? Höjde han på rösten eller vad?” Jag var verkligen is i pressade situationer, oavsett om det var med en vän, i ett förhållande eller att jag fått en käftsmäll på krogen… inte en sinnestämning röjde min ilska, om jag ens var arg det vill säga. Så vad har hänt med mig när jag nu idag hotfullt kan spänna ögonen i mina vänner, skälla ut dem bortom alla rimliga gränser eller rent av börja kasta saker omkring mig…

Detta är inte jag!

Jag skrämmer mig själv för helvete! När jag går igång, vare sig jag är nykter eller full, så är det som att se mig själv inlåst i den där aggressiva idioten. Jag vill vara större än så, jag vill resonera fram en vettig lösning. Men gång på gång tappar jag kontrollen…

Vad kan jag råka ta mig till här näst?

Vad kommer resultatet av det jag gör här näst bli?

Jag måste få mig själv under kontroll igen!

Jag har haft problem med temperamentet tidigare, fram till jag var tolv eller så, även om det hade sin fullt logiska förklarning med skolan. Men då lyckades jag tämja det odjur som härjade inom mig, mycket med hjälp av omväxlande miljö, skriva av mig och träna. Jag skriver här, jag vill komma igång och träna men får bara inte tummen ur och tids nog ska jag börja söka bostadsrätt. Tyvärr verkar de sistnämnda terapimedlen ligga i en obestämd framtid.

Slutligen ska jag faktiskt ta mig den hemska fräckheten att rikta mig rakt mot enskilda vänner och säga ett sanningens ord: Jag kan erkänna att jag hanterat vissa situationer riktigt vedervärdigt den senaste tiden, och jag vill kunna göra bättring, men om ni ser till er själva så borde ni se att när så har skett har kritik mot er faktiskt varit på sin plats!